wikstrands

Jag tror att jag mer och mer början släppa känslan av att vara svartsjuk. Men hur kommer man över känslan att man kan bli utbytt? Jag kan nog bli väldigt irriterande nära när jag söker den där bekräftelsen från honom hela tiden. Tankar som snurrar i mitt huvud håller på och göra mig tokig. Jag ska väl inte behöva tänka tanken på att "den där" är hos honom när jag åker dit efter jobbet.. Släpp det Johanna. DUHARINGENTINGATTFUNDERAÖVER! Jag vet att han älskar mig för det har Jag sagt! Men han är ju min enda kärlek och rädslan över att förlora den jag vill dela hela livet med är skrämmande. Nästan påtaglig. Jag vill bara att jag en gång för alla ska kunna släppa alla dessa tankar och känslor för att bara leva i nuet och vara lycklig att det är mig han vill vara med. Men fortfarande så undrar jag ju vad som gjorde henne så speciell, vad hade hon som inte jag har, tänker han fortfarande på henne.. Melissa Horn skrev ju "lät du henne komma närmare" och jag känner med låten. Tro inte att han varit otrogen, åh nej! Vi var inte tillsammans men ändå så kan jag inte släppa det. Jag vet att han stör sig på det eftersom "det var ju inget" men jag behöver all kärlek jag kan få för att släppa det. Men får jag ingen kärlek så börjar jag ju funderade om det är mig det är fel på, om han fortfarande tänker på vad som hade kunnat hända tillsammans med henne. Suck. Dags att sluta analysera! Jag tvångsfixerar mig istället vid att visa honom varför jag är så mycket bättre på alla sätt. Jag har satt upp tavlor av mig och Alexander för att påminna honom att det faktiskt är oss han älskar och jag städar, tvättar och diskar för att inte ska lämna mig. Eller så blir känslan iallafall. Jag är smått galen! //vad vore livet utan Johanna