wikstrands

Idag tog jag och Alexander en välförtjänt sovmorgon eftersom jag samåker med min far till jobbet och han behövde besikta bilen så passade vi på att sova. Skönt!

 

I torsdags (16/5) gjorde jag mitt första spring lopp (Vårruset, Karlstad) och trots att jag hade ett par motgångar så är jag nöjd med tiden jag fick. Gick in på 34.48. Nu var det iofs endast 5 km men jag slog mitt personbästa rekord med 10 minuter så jag är nöjd och jag tar även med mig erfarenheter från detta lopp till nästa som äger rum den 30:e maj (Harsprånget, Kristinehamn, 6 km), mitt mål är att jag kan hålla mig under 35 minuter trots att det var en kilometer längre. 

 

Det jag ser fram emot mest är nog ändå stadsloppet i Karlstad den 15:e juni, detta är på 1 mil så det kommer bli det längsta jag sprungti men med 4 veckor dit och ett kortlopp emellan så tror jag att jag kommer fixa det. Jag har satt en max tid på en mil på 1 h 15 min. Självklart hoppas jag att jag kan slå personbästa även på denna sträckan. 

 

Fredagen tog jag ledig eftersom benen inte ville vara med mig så tillbringade dagen tillsammans med mina föräldrar och Alexander, medans alexander sov middag så lyckades jag somna i solstolen vilket resulterade i att jag brände upp hela framsidan av kroppen men värst var det över bröstet och nyckelbenen. Igår bytte jag även färg från grisrosa till lila eftersom jag brände mig så grymt mycket.

 

I lördags så var vi återigen hos mina föräldrar eftersom P skulle hjälpa till att fixa lite på pappas bil. Vi missade totalt hockeyn eftersom vi tydligen tyckte att det var roligare att rensa poolen så vi glömde tiden. 

Under lördagen lyckades jag självklart att bränna axlarna och ryggen så nu är det i princip hela kroppen som är brännskadad. Smörjer in mig med allt för att ha lite hopp om att färgen kan stanna och inte bara flagna bort. Bild finns på Instagram. 

Sen var det ju även Eurovision Song Contest och jag hittade mina favoriter men jag kan erkänna att jag inte tyckte Danmark var speciellt bra men nu efter att ha lyssnat sönder låten så går den helt klart att lyssna på. 

 

Trots den halvknackliga engelskan så fastnade jag för Andrius Pojavis med Something. En trallvänlig refräng med en mening. Jag har alltid funderat på om musiken man fastnar för, om det har något med sin undermedvetenhet att göra. Någon känsla man har som återspeglar sig i låtarna man gillar. Kanske ligger något i det eller så fastnar man helt enkelt för melodin. 

 

Idag startar jag med hårdträningen inför mina framtida lopp men framför allt stadsloppet. 

Funderingar: 

Hur kunde jag vara så dum och anmäla mig för en mil när jag aldrig sprungit mer än 2.5 km sammanhängande tidigare men efter att sprungit vårruset på 5 km så måste jag säga att jag blev förvånad över min insats och jag tror att det kommer gå bra, gäller bara att inte fastna i den onda cirkeln av tänkandet. Just do it!

 

Jag undrar hur träningen egentligen kommer gå nu när jag brände mig ordentligt på ovansidan fötterna i helgen så ett par träningsskor kan jag nog glömma att få på mig på ett par dagar men ställde mig på crosstrainerna barfota igår och det är betydligt mycket jobbigare än att faktiskt vara ute och springa eller så är det för att luften inte blir densamma när man står inträngd i ett hörn. Det är så mycket lättare att sluta när man har soffan precis bredvid. 

Jag har iallafall lyckats ragga med mig en kompis som ska med och springa harsprånget den 30/5 så nu ska vi träna tillsammans för att sporra varandra. och det blir mycket lättare nu när P hämtar Alexander efter dagis för då behöver jag inte mellanlanda hemma innan, det är ju ett av de vanliga felen jag gör. Att sätta sig i soffan och inte komma upp sen.. Det är nu slut med soffpotatisen för jag hoppas att jag kan vara med på fler tävlingar framöver och det blir mycket lättare när man blir sponsrad eftersom pengarna kanske inte alltid finns.

 

Det är också något som jag måste ta tag i, jag måste ta tag i ekonomin igen och inte bara låta allt glida förbi medans jag blundar och kör på i gamla banor. Men med ett bättre välbefinnande kanske uppmuntrar till att ta tag i allt sånt där som man inte orkar med annars + att en snygg kropp inte heller är fel. 

 

 

Träningsschema inför stadsloppet ser ungefär ut såhär: 

 

Måndag

Intervallpass.

Uppvärmning: 10 min lätt jogg.

Löpning: Spring i hög fart, 85–90 % av maxpuls,

i 2 min. Gå därefter i 3 min.

Upprepa: 3 gånger.

Avsluta: Lätt jogg i 5–10 min.

Tisdag

Vila.

Onsdag

Medelpass.

Spring i 25 min. Pulsen ska ligga på cirka 70 % av maxpuls.

Torsdag

Vila.

Fredag

Långpass.

Spring i 20 min och gå därefter i 3 min. Upprepa detta 3 gånger så att du totalt tränar i 69 min. Du ska ligga på cirka 60 % av maxpuls.

Lördag

Vila.

Söndag

Spring i 20 min. Pulsen ska ligga på cirka 70 % av maxpuls.

 

Måndag

Intervallpass.

Uppvärmning: 10 min lätt jogg.

Löpning: Spring i hög fart, 85–90 % av maxpuls, i 2 min. Gå därefter i 3 min.

Upprepa: 5 gånger.

Avsluta: Lätt jogg i 5–10 min.

Tisdag

Vila.

Onsdag

Medelpass.

Spring i 35 min. Pulsen ska ligga på cirka 70 % av maxpuls.

Torsdag

TÄVLING; Harsprånget 6km, Kristinehamn

Fredag

Långpass.

Spring i 20 min och gå därefter i 1 min. Upprepa detta 3 gånger så att du totalt tränar i 63 min. Du ska ligga på cirka 60 % av maxpuls.

Lördag

Vila.

Söndag 

Spring i 25 min. Pulsen ska ligga på cirka 70 % av maxpuls.

 

Vecka 3 = 3/6-9/6 

Måndag

Intervallpass.

Uppvärmning: 10 min lätt jogg.

Löpning: Spring 1 km på 85–90 % av maxpuls. Vila i 4 min.

Upprepa: 3 gånger.

Avsluta: Lätt jogg i 5–10 min.

Tisdag

Vila/ett par minuter på Crosstrainer

Onsdag

Medelpass.

Spring i 35 min. Pulsen ska ligga på cirka 70 % av maxpuls.

Torsdag

Vila.

Fredag

Långpass.

Spring i 50 min utan ­uppehåll. Du ska ligga

på cirka 60 % av maxpuls.

Lördag

Vila/lätt promenad

Söndag

Vila/Ett par minuter på crosstrainer

 

Vecka 4= 10/6-16/6

Måndag

Intervallpass.

Uppvärmning: 10 min lätt jogg.

Löpning: Spring 1 km på 85–90 % av maxpuls. Vila i 4 min.

Upprepa: 4 gånger.

Avsluta: Lätt jogg i 5–10 min.

Tisdag

Vila.

Onsdag

Medelpass.

Spring i 40 min. Pulsen ska ligga på cirka 70 % av maxpuls.

Torsdag

Medelpass.

Spring i 30 min. Pulsen ska ligga på cirka 70 % av maxpuls.

Fredag

Vila/lätt promenad

Lördag

TÄVLING; Karlstad Stadslopp, 10 km.

Söndag

Njut!

Jag står även i tankarna på att köpa en bra cykel för att kunna cykla till tåget och sedan även träning för att kanske senare tävlingscykla. Vi får se vad mina skattepengar går till, en del kommer gå till att få ordning på ekonomin och en del kommer få bli en investering (Cykel?) 

Eftersom jag betala mycket på små krider under förra månaden när jag fick ut mer än 40 k i lön så har jag mycket smått kvar bara och vore skönt att bli av med det eftersom det ligger och drar i pengarna jämt. Mitt mål för den närmaste framtiden är att vara skuldfri, även om det kommer ta sin lilla tid så vore det skönt att bli av med de utgifterna och sedan kunna spara undan för bättre användning. Ordning på hälsan, på ekonomin och ordning på kaoset på livet som kantas av vardagen måste få ordning på alla stressfaktorer som finns i min närhet för om jag ska vara helt öppet ärlig så känns det ibland som om allt kan kvitta, det enda som drar mig tillbaka är min son, men barn ska inte behöva vara stötte pelare till sina föräldrar, då har något gått fel. Jag vill kunna visa min son allt det fina som man kan få av livet och hur man gör för att få ut det mesta. Att lära honom om framtiden och allt han behöver veta är min uppgift som hans mamma. Det finns inget band som är starkare än bandet till sitt barn. Skulle det krävas att jag tuggade av mitt eget ben för att han skulle överleva så skulle jag göra det utan att tveka. 

En ganska "onormal" fundering som dykt upp det senaste är: vad händer om han försvinner. Om det skulle hända en olycka, att han skulle bli skadad eller värre. Jag tror inte jag hade kunnat fungera som en normal människa igen efter en förlust. Så med det kan jag förstå att man som mamma till ett skadat eller sjukt barn inte fungerar normalt, eller rättare sagt att man gör val man inte skulle ha gjort annars och det är fint att man gör allt för sina barn, det ska man göra. Men till vilket pris? Jag tror att man behöver ställa sig frågan om man gör det för barnets skull eller för sin egen. Känner du dig träffad så är det dig jag menar! Jag är inte den som daltar runt dig, jag har sagt vad jag tycker och mer än så kan jag inte göra, allt jätte synd men jag kan fortfarande inte se meningen med det, du behöver även komma ihåg att allt kommer fram och det finns saker som jag anser att man inte gör. Jag respekterar det för det är ditt val men att inte välja att respektera min åsikt eller blunda från sanningen är inte rätt. Jag står bakom dig i allt, jag har gjort allt för dig men endel saker som kommit fram kan jag inte respektera, du sjunker i mina ögon och trots att jag älskar dig så otroligt mycket så finns det endel saker som skulle kunna få mig att vända ryggen till. Det handlar om prioriteringar och jag förstår din prioritering som den är nu, men att avvara ett par minuter i månaden är väl inte allt för svårt. Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att jag nu bara har en syster kvar, den stämmer inte för jag saknar dig så grymt mycket. Men jag klarar inte av sättet du beter dig på eller faktumet att du försöker ge mig råd som jag har gett till dig men som du inte ville lyssna på utan du gick din egen väg. Vad får dig att tro att jag vill ha dina råd. Du fanns inte där när jag behövde dig men jag stod vid din sida när du behövde mig som mest. 

Mitt liv stannar inte upp för att detta händer men självklart finns mina tankar med dig och E. Men du hjälpte till att stänga dörren till erat liv och eftersom den är låst från insidan så är det inte bara upp till mig att öppna den igen. 

 

Ibland är det bara skönt att få ur sig alla tankar och funderingar utan att det egentligen behövdes, men jag känner att jag ofta går och bär på mer än vad jag behöver och det är så skönt att få komma till jobbet, koppla bort tankarna och trivas bland de som vill umgås med mig, som faktiskt uppskattar att jag finns för dom. Ibland analyserar jag mer än vad som är meningen, men det är sån jag är, jag är en grubblare och trots att jag försökt att mota bort det beteende så kommer det ändå tillbaka i perioder. Precis som mitt dåliga självförtroende kommer och går. När man är i en svacka i livet går allt på rutin och jag kan då bara skylla mig själv att det blir som det blir. En svacka som jag nu börjar ta mig upp ur och jag måste bara hålla kvar motivationen till att fortsätta för att i längden kunna återgå till ett normalt fungerande liv tillsammans med dom som alltid finns där. Nog om tråkigheter för detta blev ett långt blogg inlägg om egentligen allt och inget. om min väg mot framgång och min väg bort från alla motgångar.