08:48:36
Den fina normen
Jag älskar att diskutera, även om det är helt orelevant och ibland och ointressant men just känslan att kunna diskutera, ventilera och få tycka till.
Nu på morgonen pågår en diskussion om de nya normerna, eller bilden av man och kvinna.
Hur lätt överviktiga män sitter högt uppsatt i ett företag medans den äldre fetare kvinnan sitter med ekonomi eller liknande på kontorsnivå. Vem är det som skapat normerna om att en kvinna bara är vacker trådsmal och framgångsrik. Jag vill tro att kvinnor som är pinnsmala antingen finns inom modebranchen på ett eller annat sätt för inte har de som mål att blir VD för det där stora företaget, skapa eget eller på så sätt bli framgångsrik inom den typen av marknad.
Rätta mig och jag har fel men jag har fått för mig att utseende spelar roll, det är det första vi ser hos en annan människa och det är utseendet som kan få oss attraherade eller inte. Det funkar ju inte så att vi ser någon som inte attraherar oss som vi går fram till för att denna människan kan bli väldigt vacker med sin personlighet, eller?
Äntligen tycker jag media förstått skillnaden mellan smal och fit, en smal människa tar inte hand om sig själv på samma sätt som om man tränar, oavsett vad och hur mycket man tränar. För när man tränar så måste man äta, tänka och analysera för att få bästa effekt och prestation.
Ibland handlar det inte om att bara få vara smal utan även att få vara bekväm med sig själv och känna sig trygg i sin egen kropp. Jag trivs i min kropp, eller jag har sedan ett år tillbaka accepterat att kroppen förändrades när min son kom och detta är min nya kropp, både älskat och hatat den, lärt mig leva med den helt enkelt. Det är bara jag som kan göra något åt det jag själv inte trivs med.
Som jag nämt tidigare så var mitt mål när jag började "Att inte bada i vassen" men allt eftersom så har det ändrats. Idag vill jag bli starkare, i överkropp, hitta tillbaka till balansen och slippa värken i ryggen.
Jag kommer aldrig klaga på att jag är tjock eller har ont om jag inte försöker göra något åt det.
Sedan jag började träna så har jag inte bara minskat i både vikt och storlekar utan jag har inte allt lika ont i ryggen. Dels så beror det nog på att jag står betydligt mycket mer när jag arbetar nu än vad jag gjorde för 6 månader sedan, men även för att jag stärkt upp grunden i ryggen och knäna så jag orkar stå/gå 10-11 timmar/dag.
Bakgrund:
För ca 2 år sedan kastades jag av hästan i frusen och kuperad terräng, jag hade tur. Landade på rumpan men tryckte ihop ryggen. Det kunde ha gått värre, ambulanspersonalen konstaterade att jag hade haft ängla vakt, för hade jag inte fastnat i tygeln så hade jag antingen krossat hela väster axel/skuldra eller krossat nacken.
Efter denna händelsen har jag aldrig tagit mig upp på en häst igen. För rädslan av att olyckan kan vara framme igen och då låta min son växa upp med en mamma som inte kan få dela alla upplevelser med honom.
//Vad vore livet utan Johanna
Problemet är att det många gånger går hand i hand, att ta hand om sin kropp och sin karriär. Bilden av feta direktörer och liknande är ur led, idag är ledarskap och hälsa två saker som går hand i hand och personer som då strävar efter att gå vidare i sin karriär får allt som oftast en mer tränad kropp och ett polerat yttre, även om de för den sakens skull inte måste vara klassiskt snygga. Är man motiverad och disciplinerad nog att ta sig långt i livet får man många saker med sig på köpet.