wikstrands

Ni lär ju ha märkt att jag just funderar en hel del, på gott och ont!

 

Satt och pratade med en vän för någon vecka sedan om hurvida man ska vara svartsjuk eller inte.. Så nu tänkte jag dela med mig av mina tankar och funderingar gällande ämnet. 

 

Svartsjuka behöver väl inte alltid innebära att man är rädd att förlora sin partner, utan kan även bero på att man blir åsidosatt eller bortprioriterad. I mitt liv skulle svartsjuka inte fungera eftersom jag är den som tillbringar minst tid hemma. Jag är inte svartsjuk men visst kan jag störa mig lite på endel kontakter, men det är ju ömsesidigt, eller rättare sagt så var det ömsesidigt. Alla kontakter är rensade och jag känner mig varken svartsjuk eller orolig. 

 

Men vart går den magiska gränsen om när man är otrogen egentligen? 

Tror det finns många olika regler vad beträffar gränsen beroende på vem man frågar. 

En vän sa till mig att hon skulle tycker att det var mer ok om hennes partner hoppas i säng med någon i fyllan än om det varit en kontakt som man hållt en diskussion med under en längre tid, även om det bara varit en diskussion och ingen handling. 

Mer sårande kanske om det pågått en längre tid och man gått bakom ryggen än ett fylle misstag. 

Frågan är ju hur man själv väljer att tolka det. 

 

Jag har rensat upp bland mina kontakter på sociala medier men grundtanken "skulle jag presentera min partner för denna människa, ja-får vara kvar, Nej-radera." På det sätter har jag ryggen fri för eventuella funderingar.

 

Jag vet att jag har varit väldigt svartsjuk, detta var nog mest för att jag var så otroligt osäker på vart vå båda stod. När detta nu är utlistat så finns det inga tvivel från mitt håll och inte heller från hans vad jag vet. 

Endel saker gör man bara inte men allt är ju olika beroende på vem man frågar men jag skulle aldrig gå över den gränsen för det skulle inte vara värt det. Punkt!

 

Vart går egentligen gränsen och kan man verkligen säga att allt är svart eller vitt? Jag tror att det finns en hel del gråzoner som man verkligen får passa sig för. Fundera på om det hade varit ok om sin partner gjort likadant..Det är det lättaste sättet att ta reda på vad som är ok och inte men annars så håller mig sig på mattan där man vet att allt är ok helt enkelt. 

Vet att jag har fått en ny läsare som inte alls ska ta åt sig av detta, seas..!

 

Det är skönt och få ur sig alla tankar och detta är mitt sätt att slippa bära funderingarna och tankarna inom mig. 

Eftersom det gör att jag kan fokusera och lägga energi på det som faktiskt betyder något. Min familj, det tar för mycket kraft av mig när jag går och grubblar på något och får jag ur mig allt så kan jag ge allt hemma. 

Träningen har en liknande effekt, rensar tankarna och låter hjärnan vara tom ett tag.