09:14:50
Underbara måndag!
Ännu en måndag i raden av många - men idag är ändå en speciell måndag
Inte nog med att jag har haft en bra helg med mycket kalas, mycket folk och trevligt att äta så kommer inget att få förstöra denna dagen, det är min dag idag. Jag blir 24 (?) WTF liksom, det var inte längesedan jag började gymnasiet, flyttade "hem", hade min storhets tid under en sommar och det var verkligen inte längesedan jag var gravid, eller?
Det är ju hela 8 år sedan jag började gymnasiet, 4 år sedan jag hade den där oförglömliga sommaren och 3 år sedan jag var gravid. Vart tar tiden vägen?
Nu börjar det verkligen kännas att jag blivit vuxen (om man någonsin blir det).
En sammanfattning av året som 23 sammanfattas såhär:
29:e april fyllde jag 23, och det kändes inte alls märkvärdigt, var ledig från det jobb jag hade så och det var skönt att slippa den fruktansvärda arbetsplatsen. Ett jobb som jag avskydde och tillbringade 6 månader på innan jag helt enkelt gav upp och valde att bli arbetslös istället för att vantrivas så.
Efter en större svacka i mitt förhållande hade jag flyttat tillbaka till huset men valde ändå att behålla lägenheten tills vidare trots att hela sommaren spenderades på trappan i huset, i solen, med en kaffe kopp och en cigarett.
Sommaren tillbringades bland annat på Kolmården (innan Kalla Fakta sändes), det blev många turer på motorcykeln och vi hade fortfarande ett par up and downs men vi höll ihop.
Jag sålde lägenheten men en totalförlust men idag kan jag inte känna att det gjorde något, jag ville ju bo med min familj och det fick jag göra, det blev vårat trots att han står ensam på huset, vi kämpar på mot gemensamma mål även om jag ibland kan tycka att det går på tok för långsamt.
jag gick frivilligt arbetslös under 2 månader tills telefonen en dag ringde och ett företag i göteborg ville ha en intervju med mig. Tveksamt så tackade jag Ja och detta kom att bli det bästa jobbet jag någonsin haft.
Jag började jobba för rekryteringsföretaget i Göteborg 4:e oktober, jag fick möjligheten att jobba som IT-tekniker för Sweco AB och fick en bra chef, en bra arbetsplats och en skön stämmning. Allt som man kan önska sig på ett jobb helt enkelt.
Vintern kom och sjukdommarna gick om vartannat eftersom jag har dåligt immunförsvar så blev jag påverkad av den nya miljön på jobbet samtsjukdommarna på dagis som spreds. Trots detta har jag på sig höjd missat en vecka under 6 månader och det berodde på magsjukan.
Julen firades först hos Peters föräldrar och senare på kvällen hos mina föräldrar. Julen är väl ändå underbar!
Nyårsafton hade vi en down period där jag tillbringa nyår tillsammans med mina systrar medans Peter och Alexander var hemma och umgicks - De behövde den kvalitets tiden eftersom Alexander var alldeles "mammig".
Januari kom och gick men i månadesskiftet kom livet att förändras en aning.
Detta var texten som beskrev vad som hände:
"Klart jag har sett reklamen på att 3 av 4 barn överlever cancer men den fjärde klarar det inte. Jag vet inte om det är för att jag själv är mamma som jag blundar för att barn kan drabbas av cancer. Det är väldigt lätt att blunda för det man aldrig tror drabbar en själv men nu har det otänkbara inträffat; För en vecka sedan insjuknade hastigt min 5-åriga systerdotter, Emilia, det skulle visa sig att hon hade utvecklad cancer i bröstet intill hjärta och luftvägarna. Det var nu tankarna snurrade och sömnen uteblev totalt. När det oväntade inträffar blir man medveten och förstår problemen som dyker upp på vägen för alla drabbade och inte minst föräldrarna. Nu en vecka senare börjar hoppet infinna sig men oron finns fortfarande kvar. Min systerdotter är en sån fin tjej, en prinsessa med både karaktär och hjärta. En sprallig tjej som alltid hittar på bus och uppskattar allt. Det är såhär jag kommer minnas henne även genom sjukdomen. Cellgiftbehandlingen är påbörjad och eftersom vi i dagsläget inte vet hur det kommer bli framöver så finns fortfarande en ovisshet. Emilia är den starkaste lilla tjejen jag känner och mitt i allt får man inte glömma bort hennes föräldrar. För att behöva gå igenom detta kan inte vara lätt. Mina tankar finns hos dom på Drottning Silvias Sjukhus i Göteborg."
Februari var en oviss månad med många frågetecken men till slut fick vi beskedet att hon kommer bli bra och livet kunde återigen återgå till det "normala".
Mars kom och nervositeten var påtaglig eftersom jag visste att jag bara var anställd hos rekryteringsföretaget fråm till sista mars.. Men även där gick det som jag ville och 1:e april började jag min fasta anställning hos Sweco AB som fortsatt IT-tekniker.
Livet rullar på bra och med hus, barn, hund och fast jobb så kände jag att det kanske var dags att köpa mig en bil, sagt och gjort så hittade jag en fin fin bil för inga pengar alls. Det är underbart att inte behöva ha lån på en slit och släng vara även om jag vårdar min fina bil otroligt mycket.
Så nu kan jag bara säga att jag står där jag ville vara för 5 år sedan, men fast jobb, barn, man och bil. Men det viktigaste av allt är att jag har min egen inkomst, min första lön som inte är underbetald och jag trivs precis där jag är idag!
Detta får sammanfatta mitt år som 23 för nu påbörjar jag resan som 24. Kommer det kunna toppa föregående år? Vi får väl se, jag vet att det finns möjligheter till det och iår är första gången jag får 4-veckors betald semester tillsammans med en sjukt bra utbetalning av skatten.
Det kommer bli ett bra år!